I Hypnotisören av Lars Kepler får man läsa om hur kriminalkommissarie Joona Linna försöker undersöka mord på nästan en hel familj. En pappa som mördats i ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm. Mamman, lillasystern och sonen som befann sig i familjens radhus där endast sonen överlevt med svåra skador. Det finns även en storasyster med i bilden som slapp vara del av detta eftersom hon bor en bit bort, ensam i en stuga i skogen.

Boken börjar med ett stycke som man senare kommer att få läsa lite längre fram i boken, ”Som eld, precis som eld. Det var de första orden den hypnotiserade pojken uttalade. Trots att han hade livshotande skador-hundratals knivsår i ansiktet, på benen, bålen, i ryggen, under fötterna, i nacken och bakhuvudet- hade man försatt honom i djup hypnos med hopp om att genom hans ögon få se vad som hänt.” Det där är en liten del ur första stycket i boken, den beskriver hur Erik Maria Bark har satt den skadade pojken i hypnos i hopp om att få en ledtråd om vad som hänt eller möjligtvis ett signalement som Joona Linna ska ha hjälp av.

När man läser detta förstår man varför boken har fått den titel den har fått. Jag tycker den är väldigt passande till boken men det är inte en titel som jag skulle dras till. Den låter inte lika spännande som boken faktiskt är.

Kapitlen i boken varierar mellan Erik Bark och kommissarie Joona Linnas sida av historien. Ibland får man också läsa ur Eriks fru Simones perspektiv.  Både Erik och Joona verkar som helt ”normala” och trevliga människor.