Det finns, enligt mig, två märkbara vändpunkter i Förr eller senare exploderar jag. En av dem är större och mer betydelsefull än den andra. Den är förmodligen hela bokens orsak till existens och kommer tidigt i boken. Det kanske låter konstigt. Jag vet inte ens om det är möjligt med vändpunkt i början men jag tolkar det så här. Vändpunkten är när Hazel träffar Augustus och förändrar hela hennes liv. Hazel har cancer, är deprimerad, går varken i skolan eller ut överhuvudtaget. Det ändras drastiskt och boken blir alltmer positiv, byter spår. Träffen mellan Hazel och Augustus blir en vändning och Augustus är liksom bränslet för att vändningen ska hålla i sig. Det glada temat i boken håller ett bra tag tills slutet på deras resa till Amstersam då en ny vändpunkt inträder i boken. Hazel och Augustus har efter deras misslyckade besök hos Peter Van Houten inlett ett förhållande och Hazel är gladare än någonsin. Sista dagen i Amsterdam släpper Augustus bomben och berättar att cancern har kommit tillbaka. Denna gång, enligt honom, överallt.

 

Efter beskedet om att Augustus inte har värst lång tid kvar blir boken orolig och byter spår igen. Eftersom Hazels tankar kretsar kring honom blir boken i sin tur mer centrerad på honom och hans sjukdom. Hazel som själv är svårt sjuk i cancer börjar ta hand om honom medan han blir allt mer och mer sjuk. Fräck som jag är så avslöjar jag att Augustus dör en kort tid senare. Det blir underförstått en tragedi för alla i boken. Inte minst Hazel. Efter Augustus död och begravning märker man hur Hazel försöker gå vidare och leva livet bättre än det var innan hon träffade honom. Ett tecken på att hon är stark, att hon både försöker leva ett normalt liv med både cancern och Augustus död. Jag tycker att Augustus död blev en bra upplösning. Boken hade blivit löjlig om de båda hade friskförklarats, bildat familj och levt lyckliga i alla sina dagar. Jag hade förmodligen kastat den i väggen.

 

Innan jag bestämde mig för att läsa boken hade jag fördomar. Jag trodde berättelsen överhuvudtaget skulle suga. En tonårstjej och en tonårskille, båda har cancer och blir kära. Jag trodde inte att jag skulle klara av en så klyschig bok med ett så uttjatat tema. Det är klart att boken är smörig men John Green har skrivit boken så man kan se bortom det och faktiskt bli berörd av bokens händelser. Så att man kan sätta sig in i karaktärernas situationer och känslor. Om jag ska sammanfatta John Greens bok Förr eller senare exploderar jag så har jag en sak att säga: bra jobbat.