Miljön i förr eller senare exploderar jag framgår inte särskilt tydligt. Eftersom att jag har sett filmen som är baserad på boken ser jag ändå platserna väldigt tydligt framför mig. I just den här boken tycker jag inte att miljön är så viktig, det viktiga är just de olika personerna, och personerna är beskrivna på ett alldeles fantastiskt sätt.

Hazel och Augustus lär känna varandra och Hazel lånar ut sin favoritbok till Augustus. Boken heter ett storslaget lidande och handlar om en cancersjuk flicka som heter Anna. Hazel är helt besatt av boken och drömmer om vad som händer efter att historien är slut.  Hazel lånar ut boken till Augustus och han bestämer sig för att skriva ett mail till författaren, som svarar med att bjuda in både Hazel och Augustus till Amsterdam där författaren Peter van Houten bor.  Hazel blir överlycklig, men eftersom hon är så pass sjuk är hennes läkare oroliga om hon kan genomföra resan. Hazels familj har heller inte så mycket pengar efter alla omkostnader kring Hazels behandlingar. När det står klart att resan inte kommer att ske, tar Augustus med sig Hazel på en picknick och berättar att han tänker ge henne sin ”önskan” som cancersjuka barn kan få av en välgörenhetsorganisation. det innebär att Hazel kommer ha råd att åka till amsterdam tillsammans med augustus, nu hänger allt på om läkarna anser att hon är tillräckligt frisk.

Hazel förstår att Augustus börjar få känslor för henne, han är inte det minsta blyg med att visa henne, men hon stöter ändå bort honom. Inte för att hon inte känner lika mycket för honom, utan för att hon är rädd för att såra honom. Hazel vet att hon kommer dö, det är ett fantastiskt mirakel att hon fortfarande lever. Hon är en granat, en granat som förr eller senare kommer att explodera, och hon är väldigt mån om att minimera skadorna runt om henne. Just därför säger hon till Augustus att det aldrig kommer kunna bli mer än vänskap mellan dem. Men det märks klart och tydligt att det är en alldeles magnifik och storartad kärlek mellan dem. Hazel blir kär i honom på samma sätt som man somnar, först långsamt, sen på en gång.