Det känns som att allt blir bra efter att Zlatan vunnit scudetton (ligatiteln) och Supercupen med Milan efter ett jobbigt år i Barcelona. Han spenderar mycket tid med sin familj och de verkar ha det underbart tillsammans. Detta sker i kanske näst sista kapitlet i boken, alltså händer det inte så mycket efter det, men tycker att avslutingen på boken är väldigt bra.

Han berättar om när han fick en bild skickad till sig på Annelundsbron som ligger på gränsen till Rosengård där någon satt upp en skylt: Man kan ta en kille från Rosengård, men man kan inte ta Rosengård från en kille. Och om när han kom tillbaka till Malmö efter att säsongen var över och åkte ut till bron för att titta på citatet. ”Det var en mäktig känsla. Det var sommar och varmt och jag steg ur bilen och såg på skylten och upplevde hur något verkligen hände med mig. Den där platsen var speciell.”

Jag tyckte om boken väldigt mycket, även om jag kan tycka att det blev lite tråkigt att läsa ibland. Jag hade önskat att den handlat lite mer om familjen till exempel, det hade varit bra med lite omväxling genom boken. Jag har lärt mig väldigt mycket av det Zlatan berättar i boken, om hur det egentligen går till då spelare byter mellan klubbar och hur en elitspelares vardag kan se ut. Och jag blev väldigt imponerad av hans viljestyrka och självsäkerhet genom det mesta.

Två lite ”roliga” citat/stycken från boken är dessa: ”I entréplanet mot de röda fondtapeterna satte jag upp en stor bild av två smutsiga fötter, och när mina polare dök upp sa de allihop, grymt, häftigt, vilken cool kåk alltså. – Men vad är det där för äckliga fötter! Hur kan du ha sånt skit på väggen? – idioter, svarade jag. Det är de där fötterna som har betalat för alltihop.”

”Jag såg helt löjlig ut och för att vara på den säkra sidan drog jag på mig en rånarluva och såna där stora solglasögon. Ingen skulle få veta vem jag var. Men en dag hamnade jag i en sittlift och då satt en italiensk kille intill mig med sin farsa och den där grabben började stirra. Ingen fara tänkte jag. Han känner igen mig i den luvan. Inte en chans. Men efter ett tag sa killen, och det måste ha varit för min förbannade näsa: - Ibra?”

Som sagt så kändes boken rätt dryg ibland. Men jag gillar upplägget att i princip hela första kapitlet ses som en inledning för att sedan börja om från början och att förstakapitlet kommer igen mer detaljerat senare i boken. Jag är väldigt glad att jag läst boken. Den har gett mig en ny syn på Zlatan Ibrahimovic och i vissa delar i boken låter han tillochmed ödmjuk.