Eftersom det finns en uppföljare till boken så skulle jag inte påstå att det finns en tydlig vändpunkt. Boken slutade just när den var som bäst.

 Det finns flera händelser som skakade om i boken och gjorde den spännande, men ingen som jag ser som tydlig. Jag väljer istället att nämna några viktiga händelser som jag tillsammans skulle kalla en vändpunkt.

Som jag tidigare skrev hade Christian köpt upp företaget Ana jobbade för. Han hade sina aningar om hennes chef som sen även visade sig att vara sanna, då chefen försökte gå på Ana sexuellt. Ana hann som tur var undan och Christian såg till att chefen fick ångra det han gjort med att bland annat få honom avskedad.

Vid ett senare skede skulle Christian ta helikoptern till ett frukostmöte i Portland. Då han inte hör av sig på över åtta timmar börjar de anhöriga bli oroliga. När han senare dyker upp igen är han lyckligtvist oskadd men helikopterns motorer hade konstigt nog fattat eld och det var tvungna att nödlanda.

Boken sista sida utmärker sig från de andra då det handlar om en okänd man sittandes på en parkbänk med en flaska whiskey i knäet och en glödande Marlboro i munnen. ”Vem kunde tro att den jäveln faktiskt kunde flyga fanskapet?” säger han och blickar sedan tillbaka på ögonblicket då Grey sparkade honom samtidigt som han skrek ”Om du rör miss Steele igen kommer jag fan slå ihjäl dig”.

Så det var först då jag läste klart den allra sista meningen i boken jag förstod att boken faktiskt hade en vändpunkt men som dessvärre inte var till det bättre. Nu är jag spänd på att läsa den tredje och sista boken för att se hur denna historia kommer att sluta.

Annars tycker jag boken var bra, författaren har hållit en röd tråd från första till sista sidan. Något som dock stör mig är att alla svaren kom som en bomb på slutet och sen så valde hon att avsluta boken. Dock förstår jag varför hon gjort så, troligtvis eftersom då måste jag läsa nästa bok. Vilket jag som sagt kommer göra!