Jag läser den lättlästa versionen av boken ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” Författaren heter Julius Jonsson men är återberättad av Cecilia Davidsson till lättläst. Anledningen till att jag ville läsa den var att många har sagt att den är väldigt rolig. Vilket jag hittills tycker att den är. Bokomslaget är en bild på en gammal man med en resväska, badtofflor och morgonrock gåendes. Enligt mig så är inte framsidan speciellt lockande, Men själva rubriken låter lite intressant. Bokens huvudperson heter Allan Karlsson, Allan rymmer från ålderdomshemmet på hans hundraårsdag. Han sätter sig på en buss och åker därifrån samtidigt som han tar en väska av en kille som bad han att vakta hans väska under tiden han gick på toa. I väskan råkar det finnas 50 miljoner kronor. Allan skulle uppvaktas av både politiker och journalister. Det är det sista Allan vill. Han gillar inte stora fester, han vill helst bara ta en sup. Allan som person är väldigt nyfiken och hans hälsa är fortfarande god, men han tycker inte att de är värt att leva efter sin katts död. Som man i första meningarna får veta. Det märks även att Allan upplevt mycket i sitt liv. De första meningarna i boken är ”Det började med att Allan Karlsson sprängde sitt hus i luften. Det var inte riktigt meningen. Han tänkte bara hämnas på räven, som tog hans katt.” Intrycket jag får av boken och början är att den verkar vara rolig och lite galen. Den får mig även att vilja läsa vidare.