Bokens miljö innehåller en stor skildring mellan gatorna i Paris och träsket djupt in i domfranska skogarna. Kullerstensgatorna i de finare delarna av Paris kontrar träsket djupt in i skogen som på sommaren är helt oframkomligt i sommartid. Träsket med sin fräna och sunkiga doft, som Hannibal själv beskriver som nästintill vedervärdigt. Träsket är också även mycket djurrikt då det innehåller många fåglar men även andra djur. Jag själv uppfattar träsket som ett ställe där man inte vill spendera så grymt mycket tid då hans åsikter om just det inte är dom bästa.

       Beskrivningen av Paris blir den desto sämre då det enda man riktigt får reda på är att man just är i Paris och gatorna är täckta med kullersten.

       Författaren har faktiskt gett mig en relativt bra bild på hur träsket ser ut och man har lätt för sig att föreställa sig det med träd, en sunkigare liten sjö, lianer hängandes i träden och ljudet av någon sorts fågel. Om man tänker sig Paris så är bilden inte lika klar men om man tänker i ett mer personligt perspektiv utifrån sig själv så finns dom där kullerstensgatorna där men även ett bageri i hörnet av gatan, relativt mycket harmoni och bara stillsamhet. Och självklart även Eiffeltornet skymtande långt där bak i bilden.

       Att man just kan föreställa sig detta blir det mycket enklare i sammanhanget av boken då dessa två platser är de enda platserna boken som de handlar om och man själv behöver inte bilda miljöbeskrivningar om andra platser. Än så länge har boken inte nått upp till mina förväntningar då jag tycker att den inte alls är så bra som jag antog att den skulle vara då boken inte förändras så mycket i handlingen då karaktärerna är desamma och även platserna är desamma de enda som skiljer är orden de säger.